Fusionsforskning

i SIKs regi 2014-10-14

Föredrag av professor Lennart Thörnqvist

Fission är i kärnkraftverk. Man för samman uranstavar. Då uranatomerna når en kritisk massa, sker klyvning av uranatomerna. Kvar blir ett radioaktivt avfall under tio tusentals år. Länk

Ett radioaktiv ämne har en halveringstid på ett visst antal år eller dagar. Efter en viss tid har hälften av atomerna sönderfallit. Efter samma tid igen har hälften av återstående atomer sönderfallit. Och så vidare. Länk

Vid fusion slår man samman atomer, lämpligen väte och deuterium. Vid sammanslagningen bildas helium, en proton och en massa energi. Länk

En anläggning för att skapa fusion kan ske i TOKAMAK-anläggning. Länk

Det kan också ske i en anläggning, där deuterium-kärnor pressas samman med laserpulser.

Vi ska uppehålla oss vid TOKAMAK. Länk

De anläggningar som finns i dag är just anläggningar och inte reaktorer. Det krävs mycket stora anläggningar för att få ett stabilt plasmaflöde. Någon större energi får man inte ut av dagens TOKAMAK-anläggningar. Målet är att man för in 50 MW och får ut 500 MW i 100 sekunder. Det är alltså ingen reaktor. Snarare en liten atombomb.

Det leder tanken till att det är lika nära en TOKAMAK-anläggning och en vätebomb som mellan ett kärnkraftverk och en atombomb.

Om man skalar upp en TOKAMAK-anläggning och får ett kärnkraftverk av den, kommer den att förbruka 50 kg deuterium per dygn. Och detta är radioaktivt. Visserligen med en halveringstid på 12 år, men 50 kg per dag är mycket.

Dessutom är hela TOKAMAK-anläggningen radioaktiv på grund av proton-bombardemanget.

För att få en TOKAMAK-anläggning självgående, måste processen själv generera deuterium. Det sker genom att man har väggarna klädda med Litium. Men Litium och vatten är ingen bra kombination. Länk

Intressant är också att länder, inklusive Sverige, har satsat 400 miljarder på fusionsforskning. Där är dock bara en hundradel av världens årliga energiförbrukning.

Så vem tjänar då på en fusions-anläggning? Ja, tillverkare av stora supramagneter har lärt sig mycket. Likaså de som tillverkar deuterium i olika syften.

Själv tror Lennart på solceller.